Som många av er vet så gjorde jag slut med min pojkvän.
För nästan två veckor sen nu..
Försöker verkligen gå vidare.
Det ser nog ut som ja mår bra och har gått vidare utåt.
Men det har jag verkligen inte..
Men jag försöker verkligen,
men det är så himla svårt..
Vi hade varit tillsammans lite mer än 19månader.
Det är väldigt lång tid..
Känns helt konstigt när du aldrig ringer längre..
Och när du aldrig smsar typ.
Jag tror att du har fått för dej att det är lättare att gå vidare om vi inte har så mycket kontakt.
Men jag vill inte ha det så, om vi inte är ett par, så vill ja va din vän..
Det verkar som det är jobbigt för dej.
Men det är det ju för mej med.
Men klarar inte ett liv som inte innehåller dej överhuvudtaget..
Jag älskar dej verkligen mest av allt.
Det finns ingen finare än dej.
Kan inte äns beskriva hur det känns att tänka på att vi inte e tillsammans längre..
Du var verkligen mitt allt, du tog upp all plats i mitt hjärta.
Ska ja hitta en ny kille nu?
Hur ska det gå till?
Jag kommer aldrig bli så kär i någon som ja är/var i dej.. Och det vet jag.
Hatar när folk frågar varför jag gjorde slut,
för ärligt.
Det vet jag inte riktigt själv.
Vi hade inte träffats på ca 6 veckor [han bor på fastlandet nu för tiden]
Och då blev vårt förhållande helt skumt, massa missförstånd, massa tjafs.
Allt blev annorlunda.
Jag har en sak som ja verkligen önskar......
Och det är att du aldrig flyttade.
Om du aldrig hade flyttat nu i Augusti som var så hade det nog varit bra nu.
Det hade varit bättre än bra.

Du var den ända som förstod mej.